Rutendo fick många av sina rättigheter kränkta väldigt tidigt, "Vi gick ofta hela dagar utan att ha nåt att äta." Barnen i skolan började reta mig och kallade mig fattig", säger hon.

"Vi var en lycklig familj. Även om vi inte hade så mycket pengar så fick jag i alla fall gå i skolan", fortsätter Rutendo. "Men när min pappa dog hade vi inte råd att betala mina skolavgifter längre, så läraren skickade hem mig. Det här hände varje termin. Och jag grät varje morgon när jag såg mina kompisar gå till skolan".

“När Rutendo var tio år blev hon tvungen att flytta till en annan familj som hennes mamma kände. Där fick hon sopa, tvätta, laga mat och hämta vatten och ved, från morgon till kväll. Och när Rutendo hade fyllt tolv fick hon veta något som chockade henne. Tanten Rutendo jobbade hos sa att hennes man hade bestämt sig för att han ville gifta sig med Rutendo. Hon skulle bli hans andra-fru. Mannen hade redan frågat Rutendos mamma, och hon hade gått med på det".

“"Tanten sa till mig: 'Från och med nu måste du göra allt min man säger åt dig'", minns Rutendo. "Jag kunde inte fatta att min mamma hade gått med på det här. Jag grät varje dag och ibland kände jag att jag inte ens ville leva längre”.

Så smärtsamt

Att gifta bort barn är förbjudet enligt barnkonventionen och olagligt i Zimbabwe och dom flesta andra länder i världen. Ändå händer det, även i Sverige. Ibland skyller dom vuxna på att dom vill följa gamla traditioner. Ibland handlar det om fattigdom och påtryckning från omgivningen.

"När jag frågade mamma varför hon gick med på det här, så grät hon också”, fortsätter Rutendo att berätta. ”Hon sa att hon inte kunde säga nej, eftersom mannen hade betalat skolavgifterna för mina tre yngre syskon. Jag förstod att det bara var ett sätt för honom att komma åt mig."

Rutendos bästa vän, Precious, sa åt henne att rymma och anmäla mannen till polisen. Men Rutendo svarade att hon inte vågade – att hon inte hade någon annanstans att ta vägen. “När jag var tretton år”, minns Rutendo, “så tvingade han sig på mig. Och när jag var 15 så var jag redan gravid med mitt andra barn”.

Nu hade Rutendo inga rättigheter kvar och hennes liv var väldigt svårt. Men till slut, när mannen skaffade en tredje fru, fick Rutendos gamla mormor nog. Hon kom och hämtade sitt barnbarn och tog med henne hem. Och sedan dess har Rutendo och hennes två små pojkar fått bo hemma hos sina morföräldrar. "Det gör så ont att se mina kompisar gå till skolan, medan jag måste ta hand om mina barn och arbeta som hemhjälp i andras familjer", säger Rutendo. "Men nu har jag fått gå en kurs i att sy kläder, så saker och ting håller på att bli bättre. Jag har fått en symaskin och lite tyg, så jag kan börja arbeta som sömmerska."

Rutendos dröm är att få återvända till skolan och en dag bli advokat. Hon säger att hon vill hjälpa andra barn som förlorar sina rättigheter på samma sätt som hon gjorde. "Jag önskar att jag hade anmält den där mannen till polisen", säger Rutendo. "Kanske hade det räddat mig från barnäktenskap. Men jag är den som försörjer min familj nu, och jag skickar båda mina pojkar till skolan. Det är det allra viktigaste för mig."