När Ndale var liten och bodde i en liten by central-Afrika hände något fasansfullt. Han berättar: "Det var en helt vanlig dag. Vi var sena till skolan så vi tog en genväg genom skogen. Vi var sex stycken."

“Plötsligt hörde vi någon ropa och så såg vi två män i uniform som hade vapen. En av dem sa: 'Ni vet, i det här landet har vi inte tillräckligt med soldater, så vi tänker ta er. Ni får hjälpa oss.'" "'Men vi är på väg till skolan!", sa jag. "'Lyssna grabbar! Om ni vägrar så dödar vi er direkt!'".

Ndale bodde i Demokratiska Republiken Kongo, där väpnade konflikter, krig och våld har pågått i årtionden. Där kidnappas barn ibland av olika väpnade grupper och tvingas till att strida som soldater. Många barn och deras familjer har dödats, skadats eller traumatiserats. Byar har bränts ner och åkrar har förstörts. Tiotusentals barn har kidnappats och tvingats kriga som soldater. Nu var Ndale på väg att bli en av dem.

När han och hans kompisar stötte på de vuxna soldaterna den där hemska dagen, var han bara 11 år gammal. "Jag var jätterädd och tänkte på min mamma och pappa", fortsätter Ndale att berätta. "Vi gick i tre dar utan att äta eller dricka. Vi fick inte prata med varandra. De brände upp våra skoluniformer. Sen kom en befälhavare till mig med en militäruniform och ett vapen och sa, 'det här är din penna nu. Det är dags att du lär dig döda människor'. Mannen pekade på ett träd och sa till barnen att låtsas att det var en person. Sen sa han: 'Se till att skjuta rakt i hjärtat.'"

Inte långt efter det väcktes Ndale mitt i natten. "Dom sa att vi måste strida”, minns han. ”Jag kan inte ens förklara hur rädd jag var. Människor skrek och vi hörde ljudet av vinande kulor. När jag försökte gömma mig, puttade dom vuxna soldaterna fram mig. Dom sa: 'Det spelar ingen roll om din vän dör. Kliv bara över honom! Det är din plikt.' Två av mina vänner dödades den där första gången".

Sedan följde tre år av krigande, marscher och stort lidande. Barnen tvingades alltid att gå längst fram. På så sätt blev de de första offren i sammandrabbningar med andra beväpnade grupper. "Hela grejen var som en mardröm, men det var på riktigt", säger Ndale.

En dag såg Ndale plötsligt en chans att fly. Han och en kompis lyckades rymma och gömde sig i skogen. Sen började de gå för att hitta hjälp. Sina vapen lämnade de bakom sig. "Jag var så glad och lycklig", säger Ndale, "Vi gick till ett ställe där vi hade hört att barnsoldater befriades och fick stöd. En barnrättshjälte, Murhabazi Namegabe, tog emot oss där. Han hjälpte oss att bränna våra militäruniformer och gav oss skoluniformer istället! Mitt liv hade äntligen börjat igen!"

"Jag kommer att göra mitt bästa för att stoppa rekryteringen av barnsoldater", säger Ndale. "Vuxna måste komma ihåg att dom också var barn en gång."

Efter gymnasiet ville Ndale kämpa för barns rättigheter. Han sökte till juristprogrammet och efter att ha studerat hårt under många år tog han nyligen examen! "Som advokat", förklarar Ndale, "kommer jag att kunna hjälpa barn som har fått sina rättigheter kränkta i väpnade konflikter och krig."