Sara är 17 år gammal och går på en internatskola i Moçambique. Precis som för de flesta av hennes klasskamrater ligger skolan långt hemifrån. När hon först kom till skolan tyckte hon att det var en underbar plats.
"Men sen," säger Sara, "upptäckte jag att det inte var en trevlig skola. Rektorn gör saker mot eleverna som han inte borde göra. En dag berättade en vän för mig att hon hade sett nakenbilder av mig i rektorns kontor, de fanns på hans mobiltelefon," fortsätter Sara.
"Allt började den lördagen när jag tvättade kläder bakom skolan," säger Sara. Hon hörde en bil komma ner längs vägen. Och när den parkerade precis bredvid henne såg hon att det var hennes rektor. Han lutade sig ut genom fönstret och bad henne hämta en tallrik mat från köket. Det var inget konstigt med det, så Sara gjorde som han ville.
"Men," säger Sara, "när jag räckte över tallriken sa han åt mig att gå in i bilen. Jag förstod inte varför och stod bara där. Då sa han att om jag inte lydde och gick in, skulle han sparka ut mig från skolan." Sara kände sig tvingad att gå in i bilen. När hon satt bredvid rektorn började han röra vid hennes ben och drog av tyget hon hade lindat runt sig som en kjol.
"Jag var naken från midjan och neråt," säger Sara. "Rektorn tog fram sin mobiltelefon och tog bilder på mig, och sedan tog han både på mig och sig själv. Jag var skräckslagen. När han var klar gav han mig en påse kakor och en läsk och sa åt mig att inte berätta för någon vad som hade hänt. Om jag gjorde det skulle han först slå mig och sedan kasta ut mig från skolan."
Detta var första gången det hände Sara, men tyvärr inte den sista. Senare, en söndag, när Sara var på väg hem från kyrkan, såg hon rektorns bil igen.
"Han sa att han skulle köra oss till skolan, men istället körde han åt ett annat håll i ungefär en timme. Jag var så rädd att jag inte kunde röra mig. Sen tvingade han mig att lägga mig ner i baksätet. Han tog av mig alla kläder och började röra vid mig överallt. Min egen rektor!"
"Det pågår ett krig mot oss tjejer på vår skola," säger Maria Rosa, en av Saras skolkamrater. "Vi blir utnyttjade av rektorn och några av lärarna i utbyte mot godkända betyg och tentor. Det är samma sak som människohandel," säger hon.
Maria Rosa är 17 år gammal, precis som Sara. Hon har bott på skolan i fyra år. "Innan jag flyttade hit såg jag verkligen fram emot det," säger Maria Rosa. "Men jag insåg snabbt att något var fel. Ingen här behandlar barn som de borde. Inte lärarna, rektorn, vakterna eller de som ansvarar för sovsalarna."
"En dag kallades jag till rektorns kontor," fortsätter Maria Rosa. "Han bad mig stänga dörren och började sedan spela upp en sexfilm på sin dator. Han sa att jag var tvungen att titta. När jag frågade varför sa han att jag förmodligen redan visste vad människor gör i den typen av filmer. Sen drog han fram en lista över eleverna. Han pekade på en pojkes namn och frågade om det var sant att jag dejtade den pojken. Jag svarade ärligt att jag inte hade någon pojkvän. Då sa han, ‘Passa dig, annars pratar jag med dina föräldrar.' Jag sa till honom att mina föräldrar vet att jag alltid säger sanningen, och jag tänker berätta för dem vad som har hänt här. ‘Om du gör det’, sa han, ‘kommer jag att sparka ut dig från skolan och se till att du aldrig får gå i någon skola i Moçambique.'
"Den dagen gjorde rektorn samma sak med många flickor i skolan," säger Maria Rosa.
Sexuella trakasserier av barn förekommer tyvärr i hela världen. Det som hände i Maria Rosas och Saras skola är inte så vanligt men det händer, särskilt i internatskolor där flickor är långt hemifrån och inte vet att dom har rätt att säga nej till en vuxen. Mer vanligt är att barn, särskilt flickor, får höra fula ord i skolan. Ibland kladdar andra på dom och drar i deras kläder. Liknande saker händer också på sociala medier, där vuxna ibland hotar och lurar barn att göra sånt dom inte vill och som skadar dom. "Jag blir arg när vi flickor blir behandlade så här," fortsätter Maria Rosa.
Men en dag hände något som skulle leda till förändring. Maria Rosa fick gå en utbildning för att bli barnrättsambassadör.
"Det fick mig att öppna ögonen," säger Maria Rosa. "Jag insåg att vi inte längre kunde acceptera det vi utsattes för. Vi måste bli som flickorna som är barnrättsambassadörer och kämpa för våra och andras rättigheter. Tidigare såg vi bara vad som hände. Nu vet vi också vart vi ska vända oss om vi ser att något är fel."
"Från den dagen vi barnrättsambassadörer kom tillbaka från utbildningen blev rektorn och lärarna rädda för oss," säger Maria Rosa. "De ville inte att vi skulle lära andra flickor och pojkar om deras rättigheter, eftersom det skulle göra det mycket svårare för dem att fortsätta med det dom höll på med," fortsätter Maria Rosa.
Till slut nådde flickornas berättelser utbildningsdepartementet. Dom kom och träffade barnrättsambassadörerna för att undersöka om allt dom hade sagt verkligen stämde.
"Det gjorde ont att prata om det," säger Maria Rosa. "Det var inte lätt att stå där och beskriva allt vi hade upplevt inför mäktiga personer. Men det var nödvändigt, och bråttom, eftersom allt fler flickor hoppade av skolan på grund av övergreppen."
Myndigheterna såg att det fanns bevis för att allt som flickorna hade berättat var sant. Det avslöjades vilka lärare som hade utnyttjat flickor på skolan, och i rektorns dator hittade dom filmer och bilder på elever.
"Precis som vi hade sagt," säger Maria Rosa.
Myndigheternas undersökning visade att flickorna hade talat sanning.
Och rektorn? Jo, han fick sparken och får aldrig arbeta med barn igen.
Eleverna berättelser och barnrättsambassadörernas erfarenheter användes sedan för att stoppa övergrepp i andra skolor i Moçambique.
Sara, Maria Rosas vän som rektorn tog bilder på och visade för andra flickor, hon säger att nu vet hon att det som hände henne och andra elever var olagligt och en kränkning av deras rättigheter.
"En rektor borde ta hand om sina elever, säger Sara. Tvärtom mot den rektor vi hade. Han borde aldrig få arbeta med barn igen."
