Så här berättade vi om Isabel när hon var med i barnjuryn:

Isabel föddes ett år innan freden slöts i Moçambique. Minst två miljoner personminor hade placerats ut över hela landet, och när Isabel var fyra år trampade hon på en.
Explosionen var kraftig och Isabels högra ben gick inte att rädda. Hon fick en protes på sjukhuset i Maputo. Den var gjord i plast och järn och vägde åtta kilo. Isabel orkade inte lyfta sitt nya ben och det tog ett halvår innan hon lärde sig gå igen.
När Isabel haft sin protes i åtta år, började den skava.
– Jag hade hört talas om ett ställe långt borta där de gör nya ben.
Isabel klev upp i gryningen, gick hela dagen och kom fram till Röda Korsets ortopediska klinik precis innan solen gick ner.
Hennes nya protes är gjord i aluminium och väger mindre. Hon kan gå snabbt nu, men det är fortfarande för långt till den "riktiga" skolan. I den skola som hon går i finns det varken väggar eller tak.
Idag ska Moçambique vara minfritt, men Isabel vet att det fortfarande finns minor kvar i området.
– Det finns ställen dit man inte får gå, men man kan aldrig vara riktigt säker. Om det regnar mycket kan minorna spolas bort med leran och hamna var som helst, säger Isabel