En solig helg går Valeriu snabbt genom Ferentarigettot. Han hejar glatt på barnen som leker bland skräphögarna på trottoaren utanför de fallfärdiga husen.
En grupp barn leker vid en överfull sopcontainer. Några har klättrat ner i den för att leta efter något att äta eller kanske att sälja. De rotar försiktigt bland soporna för de vet att missbrukarna här slänger sina använda sprutor överallt. Ett nålstick kan smitta med farliga sjukdomar som hiv och hepatit.
Stor förändring
På vardagarna är barnen i skolan vid den här tiden. Så var det inte när Valeriu kom hit första gången. De få barn som ens började skolan då slutade snabbt. Föräldrarna i Ferentari har ingen eller lite utbildning och kan inte hjälpa sina barn med läxor. Fördomar om fattiga människor i gettot gjorde att barnen därifrån ofta mobbades i skolan av både elever och lärare.
När Valeriu bestämde sig för att starta en klubb för barn i Ferentari, med läxhjälp och roliga aktiviteter, blev han varnad. Oftast av folk som aldrig hade varit där.
Många sa: ”Gettot är hopplöst, inget kommer nånsin att bli bättre där.”
När Valeriu och hans vänner byggde en ny lekplats i gettot sa folk till honom: ”Den kommer att bli förstörd på några veckor, söndertrasad och nedklottrad”. Men idag, efter sju år, är lekplatsen fortfarande som ny. Barnen städar och tar hand om den.
Luktar sopor
Det luktar illa från avloppsvattnet som läcker från husen och de ruttnande soporna på marken. Kommunen slutade hämta sopor här för länge sedan och ingen lyssnar när folk i Ferentari klagar. Valeriu ser en kvinna gå böjd bland soporna. Hon är mamma till tre barn som går på skolklubben. Nu letar hon efter plastflaskor att panta så att hon kan köpa mat idag. Som de flesta andra vuxna i gettot är hon arbetslös. Många blir desperata och börjar sälja droger eller sex, eller stjäl för att försörja sig. Det gör inte den här mamman, men barnens pappa sitter i fängelse.

I Ferentari där Valeriu kämpar för barns rättigheter, är en del gator och parker fulla av skräp och använda sprutor.
Fattigaste gatan
Valeriu går in i en port i Livezilorgränden, den fattigaste delen av området, ett av världens farligaste kvarter för barn att leva i. Kriminella ligor som styr drog- och sexhandel gör att många som bor här känner sig maktlösa och rädda. Valeriu var också rädd i början. Hans bildäck skars sönder, han hotades och jagades bort flera gånger. En del tyckte att han störde knarkhandeln. Andra var rädda för att han skulle ta deras barn ifrån dem.
Hälsar på hemma
Valeriu går upp för trappan och knackar på en dörr i en mörk korridor. Zana, 11, rycker upp dörren och ropar:
– Hej Valeriu!
Zana bor i lägenhetens enda rum med sin lillasyster Rebeca, 6, och storebror Bobo, 13. Deras gammelmormor, som är nästan blind, tar hand om barnen sedan deras mamma hamnade i fängelse. Lägenheten är sliten och trång, men den har el och rinnande vatten, till skillnad från många andra i området.

Rebeca, Bobo och Zana bor med sin farmor i en enrumslägenhet i Ferentari.
Barnklubben populär
I början fick Valeriu gå runt i området och övertala barn som Bobo och Zana att de skulle komma till klubben. Det behövs inte längre. Men han går ändå hem till barnen ibland. Ibland upptäcker han att en förälder har stora drogproblem eller har åkt utomlands för att få ihop pengar och lämnat barnen ensamma. Då försöker han hitta en lösning.
Bobo tränar fotboll med Valeriu varje söndag.
– Nu startar vi äntligen ett tjejlag, säger Valeriu till Zana. Du borde vara med!
Valeriu pratar med farmor också. Behöver hon något? Har bråkstakarna i huset ställt till problem? Farmor säger att det är lugnt just nu, men att barnen saknar sin mamma.
Hjälper alla fattiga
Bobo och Zanas familj är romer, en av de fattigaste folkgrupperna i Rumänien. Romer har levt i Europa i nära tusen år, men har alltid behandlats sämre än andra. De har tvingats leva utanför samhället, trakasserats och till och med dödats bara för att de är födda som romer. Valeriu är också rom och har kämpat länge mot fördomar och rasism. Men det viktiga för honom är inte att hjälpa just romska barn i Ferentari utan alla fattiga barn.

Zana och hennes syskon får hjälp med läxor på Alternativa skolklubben
Valeriu fick nog
Valeriu var en av de få romerna i sin generation som studerade på universitetet, trots en svår barndom. Han lämnade hemlandet Rumänien och fick välbetalda jobb i Europa. En del av dem gick ut på att stärka romers rättigheter. Men efter några år fick Valeriu nog. Han var trött på att skriva tjocka rapporter som ingen verkade läsa. Han orkade inte gå på fler konferenser på lyxhotell, och lyssna på vackra tal om hur fattiga människor skulle hjälpas. För ingenting blev bättre för fattiga barn som Bobo och Zana, tvärtom blev det värre.
– Jag kände mig skyldig, säger Valeriu. Jag växte upp som dom, i extrem fattigdom. Det var tufft, jag hade ingenting och fick kämpa hårt. Men jag mötte också människor som hjälpte och stöttade mig så att jag kunde skapa ett bra liv. Idag har jag allt jag behöver och jag kände att jag borde göra samma sak för andra. Att jag måste ge tillbaka.“
Valeriu flyttade hem och startade den Alternativa skolklubben i Ferentari.
– Du kan inte vänta på att nån annan ska förändra sånt som du tycker är fel. Först efter att du själv har gjort nåt kan du be andra om hjälp. Allt annat är hyckleri. Så tänker jag och jag hoppas att barnen i Ferentari tar efter. c

Zana misses her mum, who is in prison.
Hur arbetar Valeriu?
Valeriu och hans nätverk av vänner, frivilliga och organisationer jobbar bland annat med:
• Alternativa skolklubben i Ferentari hjälper hundratals barn årligen. Barnen får hjälp att klara den vanliga skolan och håller på med en mängd aktiviteter: idrott, dans, teater, musik och andra skapande verksamheter. Barnen lär sig också om sina rättigheter, om hälsa och om demokrati, och åker på resor och studiebesök.
• De fattigaste barnen får skor, kläder och ibland mat.
• Barn som inte kan bo hemma får flytta till bra fosterhem, och hjälp att återförenas med sina familjer om och när det går.
• Barn som tar droger, och/eller utnyttjas och tvingas sälja droger eller sex, får hjälp att lämna det livet och stöd att få den barndom de har rätt till.
• Valeriu arbetar också för ökad demokrati och bättre lagar och system som skyddar barn från våld, diskriminering och hatbrott och stärker deras rättigheter och möjligheter.
Långgatan 13, 647 30, Mariefred
Telefon: 0159-129 00 • epost: info@worldschildrensprize.org
Plusgiro: 90 01 86-8 • Bankgiro: 900-1868
© 2020 World’s Children’s Prize Foundation. All rights reserved. WORLD'S CHILDREN'S PRIZE®, the Foundation's logo, WORLD'S CHILDREN'S PRIZE FOR THE RIGHTS OF THE CHILD®, WORLD'S CHILDREN'S PARLIAMENT®, WORLD'S CHILDREN'S OMBUDSMAN®, WORLD'S CHILDREN'S PRESS CONFERENCE® och YOU ME EQUAL RIGHTS are service marks of the Foundation.

