“Första dagen i vår nya lägenhet sa mamma åt mig att gå ut och leka så hon fick städa ifred. På gården såg jag en flicka med gult lockigt hår. Hon såg snäll ut. Jag frågade om vi skulle leka men hon svarade: ”Jag får inte leka med zigenare för dom har löss.”
   Valeriu förstod ingenting. Han började gråta och sprang hem till sin mamma, som slutade städa och sjöng en sång för att trösta honom.
    – Den handlade om en brun björn som kämpar för att lyckas i en värld full av vita björnar. Senare hittade hon på en egen sång också, som gick ut på att om du är snäll och jobbar hårt så kommer du att klara dig i livet. Hon lät mig aldrig skylla några svårigheter på att jag var rom. Hon sa: ‘Du måste bevisa att du är bra nog. Och för att vara bra nog måste du vara minst tio gånger bättre än alla icke-romer.’

Styvpappa rasist
För Valerius nya grannar var han inte en vanlig pojke utan en ”smutsig zigenarunge”. även hans styvpappa, som inte var rom, brukade kalla honom zigenarungen istället för Valeriu. Ordet zigenare användes av många för att beskriva romer, ofta som ett skällsord.
   – Min styvpappa hatade romer, precis som andra i Rumänien har gjort i hundratals år. Han hade alla de vanliga fördomarna, som att romer är smutsiga, lata och tjuvaktiga. Jag förstod faktiskt aldrig varför han gifte sig med en rom! Men han gillade att dricka sig full, så han trivdes kanske med alla dom alkoholiserade männen i vår släkt.

Rena och mätta
Valerius mamma arbetade hårt, i och utanför hemmet, för att Valeriu och hans två äldre styvsyskon skulle ha det bra.
    – Vi var fattiga, men vi hade alltid rena kläder och nåt att äta.
   När styvpappan drack blev han våldsam.
    Han sa ofta att han skulle döda oss allihop, men han slog mest min mamma. Några gånger slog hon tillbaka, med sopskyffeln, eller hotade honom med en järnstång för att få honom att sluta. Jag gick ofta emellan för att skydda mamma. Men vi hade ingen chans mot pappa, han var mycket större och starkare än vi. Det var ingen idé att gå till polisen och klaga på pappa för nästan alla män slog sina fruar och barn, även poliserna! Det var accepterat i samhället. Min faster sa till mamma att hon skulle vara tacksam för att han slog henne, för det var ett bevis på kärlek!