enter image alt text
Fångarnas barn

I USA får barnen ofta prata med sina föräldrar genom en glasruta, i deppiga besöksrum. I Nepal tvingas många barn att växa upp med sina fängslade föräldrar, inne i fängelserna.

Miljontals barn i världen har en eller båda föräldrarna i fängelse. Många av dem är mammor eller pappor. Deras barn är oskyldiga, men de straffas hårt. Vi har träffat några av dem.

Måste jobba mer
– Jag drömmer mardrömmar om att polisen ska komma och ta min mamma. Dom har gjort det flera gånger. Hon berättar inget om hur det är i fängelset, men jag vet att vakterna slår henne. Jag har sett blåmärkena. Hon fängslas för att vi är så fattiga att hon måste sälja sprit. Hon får inget annat jobb. Vi har en stor skuld också, för mamma var tvungen att låna pengar till min systers bröllop. Skulden bara växer. Jag och mina bröder jobbar så att mamma inte ska behöva sälja sprit. Förut vaktade jag en fiskebåt. Men en dag sa fiskaren att några skruvar och en mejsel var borta och att jag stulit dom. Det var det inte, men jag var tvungen att sluta och börja knyta fiskenät istället.
 När mamma är i fängelse kan jag inte sova. Jag tänker på henne hela tiden. Dessutom är jag nästan alltid hungrig och orkar inte arbeta. En del dagar får jag ingen mat alls.'
Subas, 12, Indien

Bor på barnhem
– Pappa sitter i fängelse. Vi skriver brev till varandra, men han ringer inte. Kanske har han för mycket att göra eller så får han inte. Om min mamma vill jag inte berätta. Förut bodde jag hos farmor och farfar, men dom orkade inte ta hand om mig. Innan jag åkte hit till barnhemmet för fängslade föräldrars barn sa alla att jag skulle få en massa kläder och mycket god mat här. Men jag tycker det var mer avslappnat hemma. Jag kunde titta på TV och äta snacks. Jag kunde gå till parken och leka med mina kompisar. Här får vi inte gå ut själva och vi måste rensa ogräs. När jag blir vuxen vill jag bli konstnär, öppna ett galleri och ställa ut tecknade serier, inte kinesiskt måleri.
Zhang Lu, 12, Kina

Okänslig domare
– Polisen och domaren har varit så okänsliga. Det känns som om de inte bryr sig om mig alls. Jag hade ingen att prata med, både mamma och pappa är i fängelse. Jag berättade för mina två bästa kompisar, men skolan vet fortfarande ingenting. Jag tror inte att de skulle ta det på ett bra sätt. Nu, när jag håller på med mina sista prov i skolan, önskar jag att skolan visste, för jag har nästan ingen tid över alls.'
Flicka, 15, Storbritannien

Text: Gunilla Hamne, Ylva Mårtens
Foto: Tora Mårtens, Kim Naylor
 


STIFTELSEN WORLD'S CHILDRENS PRIZE

Långgatan 13, 647 30, Mariefred
Telefon: 0159-129 00 • epost: info@worldschildrensprize.org
Plusgiro: 90 01 86-8 • Bankgiro: 900-1868

© 2020 World’s Children’s Prize Foundation. All rights reserved. WORLD'S CHILDREN'S PRIZE®, the Foundation's logo, WORLD'S CHILDREN'S PRIZE FOR THE RIGHTS OF THE CHILD®, WORLD'S CHILDREN'S PARLIAMENT®, WORLD'S CHILDREN'S OMBUDSMAN®, WORLD'S CHILDREN'S PRESS CONFERENCE® och YOU ME EQUAL RIGHTS are service marks of the Foundation.

 
x
x
x