Kimmie får träffa dåvarande presidenten Charles Taylor på hans kontor. Kimmie åker dit ensam för ingen av de andra i barnrättsgruppen vågar följa med. De vet att personer som kritiserat president Taylor har försvunnit och hittats döda. Kimmie kliver in genom dörren och står plötsligt ansikte mot ansikte med Charles Taylor.

Han blir rädd, men visar det inte. Han säger att han sett träning av barnsoldater och att det i enlighet med barnkonventionen bör upphöra. President Taylor blir rasande, lutar sig fram mot Kimmie och säger med hög röst:

– En sak ska jag tala om för dig lille vän,  att om du gör något om detta så riskerar du att försvinna, bara så du vet!

– Jag förstår, herr President, svarar Kimmie och skyndar sig därifrån. Han kan inte låta bli att titta om någon följer efter honom. Men vad än presidenten sagt måste denna nyhet ut.

Pass för flykt

Dagen efter ordnar Kimmie en presskonferens. Han berättar vad han sett och spelat in på militärförläggningen. Det blir stora rubriker i alla tidningar och huvudnyhet i radio och TV. 

Presidenten förnekar att armén tränar barn och säger att det är Kimmie som ”är ett hot mot Liberias säkerhet”.

Kimmie inser att han är i fara. Han vågar inte längre sova på samma plats mer än en natt.  Då får Kimmie ett brev från USAs ambassad där det står att han ska infinna sig där för ett möte. 

– Vi vill hjälpa dig att lämna Liberia, säger ambassadören. Det är för farligt för dig här. President Taylor har redan förhört dina vänner och på flygplatsen och i hamnen kollar de speciellt efter dig. 

Ett halvår senare kan Kimmie flyga till USA. Han är ensam och långt från sin älskade mamma. Kimmie steker först hamburgare i Delaware. Men han lyckas snart komma in på en bra skola, får toppbetyg och kan fortsätta på universitetet. 

Glömmer inte löftet

Kimmie har inte glömt sitt löfte om att hjälpa barn som drabbats av krig. Tillsammans med några andra studenter startar han Youth Action International (YAI). Det är en organisation där unga stödjer barn och ungdomar som drabbats av krig, inte bara i Liberia utan även i andra länder.

Först fem år senare kan Kimmie komma tillbaka till Liberia. Kriget är slut och Charles Taylor har flytt till Nigeria. 

De flesta skulle ha valt att stanna kvar i USA och leva ett mer bekvämt liv där, men Kimmie återvände hem.

– Liberia är mitt hem, säger han. Jag var nära att bli ett av de barn som dog i kriget. Glöm inte att alla barn som dör i krig eller av svält skulle ha kunna bli en person som skapar en bättre värld.

Skolbesök

Det är avslutning i Zoe-Louise Preparatory School i Monrovia och Anthionette, 12, presenterar dagens talare: "Kimmie Weeks är en förebild för oss för han jobbar hårt för att förbättra livet för barn i Liberia". 

Kimmies organisation Youth Action International har utbildat lärarna i Anthionettes skola och försett dem med bättre och roligare undervisningsmaterial. 

– Det spelar ingen roll hur gamla ni är eller vilken bakgrund ni har, säger Kimmie. Jag växte upp utan pappa, gick hungrig och var tvungen att tigga ihop pengar till skolavgiften. Fortsätt kämpa! Ge inte upp! Gör Liberia till en bättre plats att leva på!