De kraftiga regnen kom varje år under monsunen i byn Shidhulai när Rezwan växte upp. Allt svämmade över. Fält, åkrar, hus och vägar. Husen av lera, halm och bambu drogs med i flodens vattenmassor och människor förlorade allt de ägde. Många dog. Skolor förstördes och stängdes. Och eftersom vägarna låg djupt under vatten gick det varken att gå eller cykla till de skolor som fortfarande var öppna. Många barn blev helt utan sin utbildning.
– Så här var det för många av mina kompisar, men för mig var det lite annorlunda.

Eftersom Rezwans pappa arbetade i huvudstaden Dhaka, bodde resten av familjen hos mormor och morfar i byn. Morfar var gymnasielärare och ägde egen mark med odlingar, och huset var stadigt och byggt av tegel och hade plåttak.

– Vi hade även en båt som vi transporterade vårt ris och andra grödor från odlingarna med. Så när vägarna svämmade över kunde jag åka båt till skolan. Jag var lyckligt lottad, men det kändes ändå inte bra eftersom många av mina kompisar inte hade samma möjlighet.

Orättvist

Skolan var mycket viktig för Rezwans morfar, som uppmuntrade honom att plugga hårt.

– Jag älskade skolan, fick bra betyg och stipendier som gjorde att jag hade råd att fortsätta hela vägen till universitetet i huvudstaden Dhaka, där jag utbildade mig till arkitekt.

Varje gång Rezwan besökte Shidhulai träffade han kompisarna som hade tvingats sluta skolan på grund av översvämningarna. Han såg vilket svårt liv de hade fått. Det fanns inga arbeten, ingen hälsovård och fortfarande dåligt med skolor i området. Allt var bara en stenhård kamp för att överleva.

– Det kändes orättvist, och jag ville hjälpa till på något sätt. Som arkitekt ville jag bygga skolor, bibliotek och sjukhus och vara med och skapa arbeten i byarna för att livet där skulle bli bättre, berättar Rezwan.

Flytande skolor

Men han förstod att det egentligen inte var någon smart idé att bygga vanliga skolor, eftersom de ändå bara skulle förstöras vid nästa översvämning.

– När det var som värst hamnade två tredjedelar av Bangladesh under vatten, så jag kom fram till att skolorna måste kunna flyta för att inte förstöras. Och om skolorna var byggda som båtar, skulle skolan kunna komma till barnen när dom inte kunde ta sig till skolan, eftersom vägarna låg under vatten.

Med hjälp av en gammal dator och 500 dollar som Rezwan hade kvar från ett skolstipendium, startade han 1998 organisationen Shidhulai Swanirvar Sangstha (Shidhulai klarar problemen), för att förverkliga drömmen om sina flytande skolor.

Första båtskolan

– Jag satt uppe på nätterna och sökte på nätet efter organisationer i både Bangladesh och utomlands som kunde stötta mig med pengar. Jag skickade hundratals mejl! Samtidigt samlade jag och frivilliga in skräp i byarna för återvinning som vi sålde till fabriker för att få ihop pengar.
Till slut gav skräpsamlandet och nätterna vid datorn resultat. Pengar började komma in. Rezwan anställde ett par medarbetare, och 2002 kunde han rita och bygga den första båtskolan.

– Vi använde material och skickliga båtbyggare från byarna. Folk blev stolta!

Förutom att båtbyggarna fick arbete och barnen utbildning, anställde Rezwan både lärare och skeppare från byn.

– Det blev allas skola, inte bara min! skrattar Rezwan.

Flickors rättigheter

Rezwan lyckades få in mer pengar, så antalet båtskolor och elever ökade för varje år. Och för att så många barn som möjligt skulle kunna gå i skolan, var utbildningen helt gratis, även skolböckerna. Barn som tidigare aldrig kunnat gå i skolan, hoppade nu ombord på en av Rezwans skolor när den kom till deras by.

– Det är alla barns rättighet att gå i skolan. Men här betyder det kanske allra mest för flickorna. Var femte flicka gifts bort före dom fyllt 15 år. Det bästa sättet att stoppa barnäktenskap är att se till att flickorna får gå i skolan så länge som möjligt, förklarar Rezwan.

– Min mamma giftes bort när hon var tretton år. Hon födde mig när hon var femton. Hon offrade sin egen barndom, sina egna rättigheter, för att ta hand om mig och mina bröder. Så kampen för flickors och pojkars lika rättigheter är personlig för mig! Vi har alltid ägnat mycket tid åt att förklara för alla i byarna att flickor och pojkar har samma rättigheter och att båda måste respekteras och tillåtas gå i skolan.

Rezwans 26 skolor

Idag, tjugo år efter att den första skolan sjösattes, går 2 340 elever i 26 skolbåtar på floderna i nordvästra Bangladesh. Förutom de flytande skolorna, har Rezwans organisation flytande bibliotek och hälsokliniker som når 150 000 bybor om året. Fler än 22 000 barn har fått sin utbildning i båtskolorna och Rezwans idé med flytande skolor har spridit sig till andra organisationer i hela Bangladesh. Men även till Indien, Pakistan, Vietnam, Kambodja, Filippinerna, Indonesien, Nigeria och Zambia.

– Det gör mig jätteglad! Och med tanke på den globala uppvärmningen kommer det behövas ännu fler flytande skolor i världen, säger Rezwan.

Farligt arbete

Men det är inte alla som gillar Rezwans arbete.
  – Det finns dom som inte tycker om att fattiga barn får en bra utbildning som gör att dom som vuxna börjar kräva sina rättigheter. Då går det inte längre att utnyttja dom som billig arbetskraft och att stjäla deras pengar. Därför har jag och mina arbetskamrater många fiender. Vi blir polisanmälda på falska grunder, får våra kontor och hem genomsökta. Själv har jag utsatts för två mordförsök och sover sällan mer än en natt på samma ställe.

– Jag äger inte många saker eller mycket pengar. Men varje gång jag ser alla barn i båtskolorna som lär sig viktiga saker, som gör att dom kan uppfylla sina drömmar och få ett bra liv, känner jag mig lycklig och rik!

Trygghet för flickorna

– I Bangladesh händer det att flickor utsätts för övergrepp av manliga lärare, eller på vägen till och från skolan. Det gör att många familjer väljer att inte låta sina döttrar gå i skolan. Vi gör allt för att familjerna ska känna sig trygga. Nästan alla lärare är kvinnor, som är omtyckta och lever i byn där dom undervisar. Båtarna hämtar och lämnar eleverna där dom bor, och körs av kaptener som också kommer från byn, förklarar Rezwan.

Rezwans 54 båtar

• 26 skolor
• 10 bibliotek
• 6 yrkesskolor
• 6 hälsokliniker
• 4 transportbåtar
• 2 lekplatser

Tjejrättsföreningar

Det finns tjejrättsföreningar i alla byar där båtskolorna finns.

– Vi stöttar varandra, infor­merar i byarna och försöker stoppa barnäktenskap och tidiga graviditeter, säger Maria, 19 år, i röd-blå huvudduk, på uppdrag tillsammans med sina kompisar i föreningen.

Flytande bibliotek med internet

Rezwans tio flytande bibliotek gör tre stopp om dagen och varje by får besök tre gånger i veckan. På biblioteken finns även datorer som drivs med solenergi.

– För att kunna få en bra framtid måste man veta hur datorer fungerar, och det kan vi hjälpa till med här. Allra viktigast är det att flickor och unga kvinnor lär sig om datorer och internet. Vidareutbildar dom sig och får nya kunskaper höjs nästan alltid åldern för när dom gifter sig, förklarar Rezwan.

I Rezwans bibliotek finns bland annat böcker om flickors rättigheter och om natur, miljö och klimat­förändringar.