enter image alt text
Vi ska hem!
Den stora dagen är här. Murhabazi och BVES har lyckats spåra Mutiyas och femton andra pojkars familjer. Nu ska de äntligen få komma hem efter flera år i kriget.

– Jag är jätteglad just nu! Det enda som oroar mig är att nya strider ska blossa upp i områdena dit killarna återvänder, och att dom återigen tvingas bli soldater. Sånt händer och det gör mig vansinnig. En kille blev tagen tre gånger, av tre olika väpnade grupper. Varje gång befriade vi honom, berättar Murhabazi.

enter image alt text

Bollar istället för bomber!

– Soldaterna tog pojkarnas skoluniformer och gav dom soldatuniformer istället. Och vapen istället för pennor. Bomber istället för bollar. Men vi ger killarna fotbollar att ta med sig hem. Dom som bor nära varandra kan starta ett fotbollslag och fortsätta att stötta varandra, säger Murhabazi.

Viktig radio

-Jag ger er radion för att ni ska veta vad som händer i vårt land och i världen. Det är viktigt. Lyssna på nyheter som berättar om barnets rättigheter. Radion går på solenergi så att ni ska slippa köpa batterier.

enter image alt text

Saknat fred

”När jag var soldat var det krig varje dag. Aldrig fred. Förutom min mamma och pappa är det fred jag har saknat mest av allt. Jag led hela tiden. Det var fruktansvärt. Jag är lycklig över att äntligen få komma hem. Nu hoppas jag mitt liv ska bli bra. Att jag ska få gå i skolan igen och få många kompisar. Murhabazi räddade mitt liv. Jag kommer sakna honom.”
Amani, 15, 2 år som barnsoldat

Tänkte på skolan

”Jag har saknat skolan mest av allt. Jag tänkte hela tiden att jag var på fel plats, att jag borde vara i skolan istället. Murhabazi kommer att hjälpa mig att börja skolan när jag kommer hem. Det känns overkligt bra. Den som gått i skolan har många möjligheter i livet. Själv skulle jag vilja bli president. Det första jag skulle göra då är att befria alla barn som tvingas vara soldater. Jag skulle hjälpa dom att hitta sina familjer och låta barnen börja skolan igen. Min största rädsla nu är att jag ska bli tagen av soldater och tvingas kriga igen.”
Assumani, 2 år som barnsoldat

Längtar efter mamma

”Jag längtar mycket efter min mamma! I kriget tänkte jag jämt på henne. Innan jag blev tvingad att vara soldat hjälpte jag henne på fälten och hämtade vatten. Eftersom pappa dog när jag var liten var jag hela tiden orolig för hur hon klarade sig när jag var borta. Nu vill jag bara hem och vara nära henne igen. Det oroar mig att lämna alla kompisarna här. Vi har kunnat prata om våra hemska upplevelser med varandra. Det har varit väldigt skönt. Killarna i byn, som inte varit soldater, kommer aldrig att förstå vad jag har varit med om.”
Obedi, 15, 2 år som barnsoldat

Boys saying goodbye

Farväl kompis! – Killarna tar farväl av varandra. De har blivit bra kompisar och hjälpt varandra när det känts svårt, så även om de längtar hem är det inte lätt att skiljas åt.

Vill skratta och leka

”Jag längtar jättemycket efter mina kompisar hemma. Jag hoppas att dom inte är rädda för mig nu när jag har varit soldat. För jag längtar verkligen efter att få snacka med dom och spela fotboll och leka. Nu är jag lycklig över att få komma hem. Oavsett vad som än händer kan Ingenting vara värre än det som jag råkade ut för som soldat. Ingenting. ”
Aksanti, 15, 4 år som barnsoldat

Drömmer om bra stenar

”Dom som förde bort mig, tvingade mig att gräva efter guld, diamanter och andra mineraler. Allt jag hittade var jag tvungen att ge till mina ledare. Jag var deras slav. Vi plundrade andra som arbetade i gruvorna. Jag vet inte hur många som dog. För guldet och mineralerna köpte vi vapen av vapenhandlare som kom ut i skogarna. Hade vi inte haft alla dessa mineraler hade det varit fred för länge sen. Nu är alla naturrikedomarna dåliga för oss. Men egentligen borde dom vara bra. Om Kongos regering kunde sälja mineralerna på ett bra sätt skulle vi kunna bygga skolor, vägar, och sjukhus. Jag drömmer om att det blir så en dag. Jag drömmer också om att en dag bli skräddare och få ett bra liv.”
Isaya, 15, 4 år som barnsoldat

STIFTELSEN WORLD'S CHILDRENS PRIZE

Långgatan 13, 647 30, Mariefred
Telefon: 0159-129 00 • epost: info@worldschildrensprize.org
Plusgiro: 90 01 86-8 • Bankgiro: 900-1868

© 2020 World’s Children’s Prize Foundation. All rights reserved. WORLD'S CHILDREN'S PRIZE®, the Foundation's logo, WORLD'S CHILDREN'S PRIZE FOR THE RIGHTS OF THE CHILD®, WORLD'S CHILDREN'S PARLIAMENT®, WORLD'S CHILDREN'S OMBUDSMAN®, WORLD'S CHILDREN'S PRESS CONFERENCE® och YOU ME EQUAL RIGHTS are service marks of the Foundation.

 
x
x
x