Sreynich in school
Srey Nich övergavs av mamma

Det är 40 grader varmt och på sopberget finns ingen skugga. Vassa glasskärvor sticker upp mellan plastpåsarna och matrester lockar till sig svärmar av flugor. Srey Nich använder sin krok för att leta bland soporna. Hon vet ännu inte att det är hennes sista dag på soptippen…

Srey Nich bor med sin mormor i ett enkelt skjul på styltor bredvid soptippen.

– Jag är så arg över att mamma har övergivit mig. Jag ser henne varje dag, men hon lever med sin nya man och tar inte hand om mig.

Srey Nich bär stövlar och långärmade tröjor som skydd mot glasskärvor, kanyler, spikar och vassa metaller, men det händer att hon gör illa sig ändå. På huvudet bär hon en hatt som skyddar mot den gassande solen.

Soptippen sluttar brant. De sopor som skyfflas ner av traktorerna får snabbt hög fart och drar med sig mer sopor i lavinliknande ras. Den som står vid sopbergets fot när det händer har bara sekunder på sig för att inte bli levande begravd under soporna.

När Srey Nich var tio år började hon samla skräp, nu är hon fjorton. Hon har sett människor skadas och dö.

– En gång såg jag en pojke hamna under ett berg av sopor. När de lyckades gräva fram honom var han död.

När sopbilarna kommer med nya sopor springer de som tar störst risker, ofta pojkar, rakt mot dem. De skyndar sig att ta de mest värdefulla soporna och ibland blir det våldsamma slagsmål.

De yngsta barnen aktar sig. De kan inte försvara sig mot de äldre och de hinner inte undan när traktorerna kommer för att skyffla undan skräpet. Många barn och vuxna skadas allvarligt eller dör i olyckor på soptippen.

Sreynich working
Sreynich started gathering trash when she was ten, and now she is fourteen. She has seen people get injured, and she has seen people die.

Drömmen uppfylls
När familjen bodde i hembyn fick Srey Nich gå i skolan. Hon drömmer om att fortsätta lära sig att läsa, skriva och att tala engelska. Mest av allt drömmer hon om att bli sångerska. Just den här dagen ska en av hennes drömmar komma att gå i uppfyllelse.

Solen är på väg mot sin högsta punkt när Phymean Noun kommer till soptippen. Srey Nich blir nyfiken på kvinnan som talar om skolan med barnen vid sopberget. Srey Nichs mormor blir också nyfiken. Hon har hört talas om PIO och sett hur barn fått ett bättre liv när de börjat där. Hon vet att barnen får bättre framtidsutsikter om de går i skolan. Srey Nich vill också åka dit.

– Jag vill ha en utbildning och jag gillar verkligen att lära mig saker, säger hon.

Phymean har en säng ledig på barnhemmet och går med på att ta emot Srey Nich. Men de andra i familjen blir oroliga. Srey Nich moster Kao Eak är 20 år, har Downs syndrom och kan inte prata. För ett och ett halvt år sedan utsattes hon för ett övergrep och blev gravid. Hon har ingen bröstmjölk till sin nio månaders bebis och måste köpa mjölk till den. Till det använder hon pengar från soporna som Srey Nich har samlat. Hur ska det gå nu?

Morfar vill inte heller att Srey Nich ger sig iväg. Han vill inte vara utan sin hemhjälp som sköter allt hushållsarbete.

Men mormor är bestämd. Hon säger till morfar och Srey Nichs moster att det inte finns något mer att diskutera. Nu ska Srey Nich till skolan!

Trygg och lycklig
För att ta sig till PIO:s skola ska Srey Nich åka bil för första gången. Hon sjunger och ler, men blir snart åksjuk.

Mormor ler. Möjligheten att gå i skolan är något hon drömt om för sitt älskade barnbarn. Hon ska stanna över natten så att Srey Nich ska känna sig trygg.

De sätter sig på golvet och Phymean presenterar de andra som bor på barnhemmet. Somaly, som tar hand om flickornas avdelning, hälsar henne välkommen. Srey Nich är matt efter bilresan och tankarna snurrar runt i hennes huvud.

– Jag känner mig trygg här och är så lycklig, säger hon.

Nästa dag, när hon sitter i skolbänken med böckerna uppslagna och läraren pratar med henne, ler Srey Nich.

Sreynich

Sreynich, 14
Drömmer om: Att bli sångerska.
Gillar: Fixa min kompis hår.
Känner sig trygg: Med min mormor.
Dåld talang: Kan byta kläder snabbare än blixten.
Rädd för: De stora maskinerna på soptippen.
Blir arg på: Att min mamma inte tar hand om mig

STIFTELSEN WORLD'S CHILDRENS PRIZE

Långgatan 13, 647 30, Mariefred
Telefon: 0159-129 00 • epost: info@worldschildrensprize.org
Plusgiro: 90 01 86-8 • Bankgiro: 900-1868

© 2020 World’s Children’s Prize Foundation. All rights reserved. WORLD'S CHILDREN'S PRIZE®, the Foundation's logo, WORLD'S CHILDREN'S PRIZE FOR THE RIGHTS OF THE CHILD®, WORLD'S CHILDREN'S PARLIAMENT®, WORLD'S CHILDREN'S OMBUDSMAN®, WORLD'S CHILDREN'S PRESS CONFERENCE® och YOU ME EQUAL RIGHTS are service marks of the Foundation.

 
x
x
x