06.00

Klockan ringer – dags att gå upp. En jättefamilj ska vakna, bädda, tvätta och klä på sig i expressfart. Husmamman tar hjälp av de äldre barnen för att få fart på de små.

07.00

Hjärnan fungerar bäst tidigt på morgonen, tycker tibetanerna. Därför läser barnen läxor en timme före frukost.

08.00

Före frukosten ber barnen morgonbön. Det är bra för både kropp och själ, förklarar husmamman. När barnen upprepar sina böner, så kalllade mantran, blir de lugnare och mer koncentrerade.

08.45

Några gånger i veckan har hela skolan gemensam morgonsamling. Efter en kort bön berättar en rektor eller lärare om vad som hänt sedan sist och vad som är på gång.

09.00–11.00

På förmiddagen är det lektioner.

11.00–11.20

På rasten hinner man göra mycket! Basket- och fotbollsplanen ligger nära.

11.20–13.10 - Lektioner

13.10–14.10 - Lunch

På lunchrasten skyndar sig alla barn hem till sina familjehus där de hjälper till att göra iordning och servera maten. Alla måltider lagas hemma och pojkar och flickor hjälper till med alla hushållssysslor, från att hämta vatten till att skala potatis, tvätta kläder och bädda. Precis som de skulle ha gjort om de bott hemma i Tibet. Om det är vackert väder äter man gärna utomhus. De äldre tar hand om de yngre och hjälper till att servera.

14.10 –16.00 - Lektioner

Efter lunch fortsätter lektionerna, om inte vädret är i vägen. Barnbyn i Dharamsala drabbas till exempel hårt av monsunregnen – byn är Indiens näst regnigaste plats! När det vräker ned som värst är eftermiddagslektionerna inställda. En del elever har ändå extraundervisning medan andra stannar hemma och leker, läser läxor och sköter hushållet.

16.00 –16.20 - Tedags.

Tibetaner dricker helst smörte, svart te som blandas med salt och massor av smör gjort på jakmjölk. Det serveras i en trä- eller metallskål. Det är viktigt att hålla sig frisk. Här delar hus mamman ut vitaminer till sina barn.

16.30–18.00 - Lek och läxor

Många av familje husen har husdjur som behöver både kärlek och tvättning.

18.00 - Middag.

Barnbyarna serverar oftast enkel indisk mat, som ris och grönsaker. Tibetansk mat, som exempelvis momos, tar för lång tid att göra.

20.30

Tandkrämsutdelning på löpande band före kvällsbönen. Husmamman håller hårt i tuben.

21.00 - God natt.

”Sim-ja-nango”. Ljuset släcks. Många ligger och tänker en stund eller pratar med kompisarna bredvid innan de somnar . Andra slocknar direkt.

Ett hus - ett hem

Jetsun Pema vill att flyktingbarnen ska växa upp i en varm och trygg hemmiljö. Därför har barnbyarna familjehus istället för sovsalar. De kallas Khimtsang (hem på tibetanska). Mellan 25 och 40 barn i olika åldrar tas om hand av en ”husmamma” och ibland (om husmamman är gift) en ”huspappa”. Det första familjehuset invigdes av Dalai Lama 1967 – Min dröm är att de ska fungera som riktiga hem där barnen kan växa upp som bröder och systrar, säger Pema. Och det fungerar!

Mammaskola

”Husmammorna” har barnbyns tuffaste jobb, säger Jetsun Pema. De bor tillsammans med upp till 40 barn och ger dem kärlek och omvårdnad från morgon till kväll. För att klara sitt uppdrag får alla husmammmor gå en fyra månader lång utbildning.