Gelek gråter och vill vända tillbaka, men det är omöjligt. Hans pappa har betalat en man som ska leda en grupp flyktingar över Himalaya. De vuxna tittar på Geleks svartfläckiga fötter och säger att det är frostskador. Han kan förlora fötterna. Den natten turas de om att bära Gelek på ryggen men resten av vägen går han själv. Det tar fyra veckor att nå gränsen till Nepal. Några dagar senare vaknar Gelek i en sjukhussäng. Fötter är borta och kvar är bara två stumpar, inlindade i bandage. Idag går Gelek i en tibetansk skola i Indien.

Född i Tibet

Varje år vågar hundratals flyktingbarn livet för att fly från Tibet. Många är föräldralösa. Andra skickas av sina föräldrar för att slippa undan förtrycket och fattigdomen i det av Kina styrda Tibet. I Jetsun Pemas tibetanska barnbyar får de ett nytt hem och får gå i skolan. Hon har kämpat för de tibetanska flyktingbarnen i 40 år och barnen kallar henne ama la, som betyder respekterad mor på tibetanska.

Jetsun Pema föddes själv i Tibet 1940. Då hade hennes storebror, Tenzin Gyatso, redan utnämnts till Dalai Lama, Tibets högste ledare. När Pema var nio skickades hon till internatskola i Indien. Några år senare invaderades Tibet av Kina.Efter ett misslyckat uppror 1959 flydde Dalai Lama och hans familj till Indien.
– Jag var så glad att de levde att inget annat betydde något, minns Pema. Samtidigt var hon ledsen och arg. Vi hade ju förlorat vårt land. Nu var vi flyktingar.

Barnen Tibets framtid

Indien gav tibetanerna land i Dharamsala i norra Indien. Där tog Dalai Lama emot de nära 85 000 tibetaner som flydde i hans fotspår. Tusentals dog i bergen under flykten. Andra dog i flyktinglägret, där det var brist på allt från mat och mediciner till sovplatser.
– Bara de starkaste kunde överleva kylan, hungern och sjukdomarna. Barnen drabbades värst, säger Jetsun Pema.

För att rädda barnen – och Tibets framtid – öppnade Dalai Lama ett barnhem där hans storasyster, Tsering Dolma, tog hand om barnen. På kort tid kom 800 ensamma barn till Dharamsala för att få hjälp.
– De få hus vi hade blev snabbt överfulla, minns Pema. De minsta sov i kartonger medan större barn låg sex i varje säng eller på golvet. De hade fruktansvärda mardrömmar. En del hade sett sina föräldrar dödas av militären. Andra hade förlorat sin familj under flykten.

Jetsun Pema tar över

Efter en tid blev Tsering Dolma sjuk och dog. Pema var bara 23 år men när Dalai Lama bad henne ta över tvekade hon inte.
– Jag ville ge barnen ett riktigt hem, en familj och utbildning. Tillfälliga lösningar räckte inte längre.

Jetsun Pema sökte och fick pengar, både från gamla vänner och från stora hjälporganisationer. Hon började med att bygga nya klassrum och små familjehus för 25 barn och en fostermamma. Husen kallades khimtsang, som betyder hem på tibetanska.

Medan flyktingbarnen fortsatte att komma i tusental växte den första barnbyn upp till en stad i miniatyr. Idag bor nära 2 500 barn i barnbyn i Dharamsala som har egen skola, bageri, skräddare, sporthall, teater och sjukhus. Fler barnbyar och skolor har byggts upp över hela Indien och sammanlagt får 15 000 flyktingbarn hjälp varje år.
– Min dröm är att alla flyktingbarn ska få växa upp som bröder och systrar och få mycket kärlek av sin husmamma, precis som i ett riktigt hem, säger Jetsun Pema.

Varför flyr barnen?

Dagens Tibet kontrolleras helt av Kina. De påstår att Tibet alltid har varit kinesisk provins. Men fram till invasionen 1951 hade Kina ingen makt över Tibet. Tibetanerna hade en egen armé, sin egen valuta och sitt eget språk. Men efter andra världskriget erkändes inte Tibet som ett eget land av FN och sedan Kinas invasion sägs 1,2 miljoner tibetaner ha dött. De har skjutits, bombats, fängslats, torterats, avrättats eller svultit ihjäl. Sedan 1980 har 7,5 miljoner kineser flyttat till Tibet och nästan alla skolor ligger i områden där kineser bor. På landsbygden, där 90 procent av tibetanerna lever, har många av barnen ingen skola alls och de skolor som finns är dyra. Lärarna undervisar på kinesiska och behandlar tibetanska barn sämre än kinesiska.

Vad är TCV?

Barnbyarna och skolorna som Pema ansvarar för, drivs av organisationen Tibetan Children’s Villages, som brukar kallas TCV. Organisationen driver:
• Barnbyar med egna skolor.
• Internatskolor.
• Dagskolor.
• Förskolor.
• Yrkesskolor.
• Ungdomshem.
• Ålderdomshem (till exempel för gamla hus-mammor).
• Stöd för de flyktingbarn som inte får plats i barnbyarna.
• TCV har också ett tibetanskt college i södra Indien.