Nelson Mandela växte upp i fattigdom. Hans pappa dog och han bodde hos sin farbror som ville gifta bort honom med en flicka från byn.
Det ville inte Nelson. Han rymde till storstaden Johannesburg och det var där som han mötte apartheid, som betyder åtskillnad. Man skilde på svarta och vita och de svarta behandlades illa och orättvist. Nelson avskydde orättvisorna och kunde inte acceptera att människor behandlades olika på grund av sin hudfärg. Han ville inte att hans barn – och alla andra barn i Sydafrika – skulle behöva växa upp med apartheid. Han sa att han var beredd att dö för att barnen skulle få en bättre framtid. Hans kamp mot apartheid och för ett liv i frihet för Sydafrikas barn kostade honom 27 år i fängelse!
En ung Nelson Mandela visar sitt ”pass”. De svarta i Sydafrika tvingades bära ”pass” när de befann sig i områden avsedda för vita. Här bränner Nelson sitt pass i protest.
Fri till sist
Nelson var 72 år då han frigavs. Trots att han behandlats så illa ville han inte hämnas på dem som var ansvariga för apartheid. Han ville att alla människor skulle kunna leva i fred och bygga en bättre framtid tillsammans. När han 1993 tog emot Nobels fredspris sa Nelson:– Sydafrikas barn ska leka på öppna fält, utan att längre torteras av hungersmärtor eller sjukdom eller hotas av övergrepp… Barnen är våra största skatter.
Nelson Mandela tillsammans med barn i Sydafrika, som idag har lika rättigheter enligt lagen.
Fortsatte hjälpa barn
År 1994 blev Nelson Mandela president i Sydafrika och han såg till att alla orättvisa lagar avskaffades. Nu för tiden får svarta och vita barn vara kompisar, och alla har samma rättigheter. Men Nelson Mandela ville göra ännu mer för barnen. Som president skänkte han halva sin lön till fattiga barn och när han fick Nobels fredspris gav han bort en del av prispengarna till gatubarn.Mandela och gatubarnen
Nelson Mandela tyckte om att promenera. Helst klev han upp jättetidigt på morgonen och går ut innan solen hunnit gå upp. En morgon hände något märkvärdigt. Det var innan Nelson hade blivit president och han var ute och gick i Kapstaden. Plötsligt fick han syn på några gatubarn som höll på att vakna på trottoaren. Nelson hade precis vunnit Nobels fredspris och skänkt en stor del av prissumman till Sydafrikas gatubarn. Pojkarna frågade honom varför han älskade dem så mycket. Nelson tyckte att det var en konstig fråga. Han svarade att alla älskar barn och att det är därför som alla barn är älskade. Men pojkarna höll inte med. De hade ju hamnat på gatan just därför att ingen älskade dem. Nelson tyckte att det var väldigt sorgligt och kunde inte sluta tänka på pojkarna. Han ville göra mer för att hjälpa dem. När han blev president 1994 startade han en egen barnfond för att hjälpa övergivna och ensamma barn.
Nelson Mandela and his wife Graça Machel, at the time that they were awarded the World’s Children’s Prize.
Som ett fulladdat batteri
Möten med barn och ungdomar gav alltid Nelson ny kraft. – När jag än är tillsam- mans med energiska unga människor känner jag mig som ett nyladdat batteri, säger han.Läs mer om Nelsons spännande liv i serien om hans liv.
Text: Annika Forsberg Langa
Foto: Louise Gubb
Ta reda på mer
Långgatan 13, 647 30, Mariefred
Telefon: 0159-129 00 • epost: info@worldschildrensprize.org
Plusgiro: 90 01 86-8 • Bankgiro: 900-1868
© 2020 World’s Children’s Prize Foundation. All rights reserved. WORLD'S CHILDREN'S PRIZE®, the Foundation's logo, WORLD'S CHILDREN'S PRIZE FOR THE RIGHTS OF THE CHILD®, WORLD'S CHILDREN'S PARLIAMENT®, WORLD'S CHILDREN'S OMBUDSMAN®, WORLD'S CHILDREN'S PRESS CONFERENCE® och YOU ME EQUAL RIGHTS are service marks of the Foundation.
