När Theland var liten följde han ofta med sin mamma till möten där folk visade bilder på sina förlorade döttrar, systrar och mammor, tände ljus, höll ceremonier och tal. När han var nio år frågade han sin mamma:
– Vad händer med barnen när deras mammor försvinner?

Mamma svarade att de behövde hjälp med allt från mat till kläder och tröst. Det var också viktigt att fler i Kanada fick veta mer om orättvisorna så att de kunde säga åt politikerna att ge urfolksflickor och kvinnor bättre skydd och stöd.

Tar reda på mer

Theland frågar också sin tant Bridget som bor på First Nation-reservatet Kitigan Zibi. När hennes egen mamma Gladys dödades startade Bridget en organisation som kämpar för försvunna och mördade flickor och kvinnor. Theland fick ofta sjunga på hennes protestmöten.

– Tant Bridget bad mig sjunga till minne av de försvunna och döda, och för att ge styrka till andra, säger Theland.

Bridget berättade om Maisy och Shannon, två tonårsflickor som försvann efter en skoldans i Kitigan Zibi. Familjen polisanmälde förvinnandet men det tog två veckor innan polisen ens började leta. Maisy och Shannon är fortfarande borta.

Får en idé

Bridget sa att det är viktigt att kämpa.
  – Vad vi än går igenom och vilka hinder vi än möter måste vi fortsätta framåt och sätta den ena foten framför den andra, sa hon till Theland. Det gav honom en idé. Han gillade att springa och då sätter man ju ena foten framför den andra.
   – Jag tänker springa över hela Kanada för att väcka uppmärksamhet och samla in pengar till barnen, sa Theland!

- Kanada är ett väldigt stort land, Det skulle ta dig flera månader. Theland bestämde sig för att springa från huvudstaden Ottawa, där han bor, till tant Bridget i Kitigan Zibi, ungefär 130 kilometer. Han börjar träna och lär sig också mer om de försvunna och mördade. Han tänker berätta om dem för alla han möter på vägen. Han upptäcker att tusentals har försvunnit de seanste 30 åren, ingen vet exakt hur många. Det är sex gånger vanligare att urfolksflickor och kvinnor drabbas än andra i Kanada. En grundorsak är att alla övergrepp som begåtts mot urfolken har lett till både sorg och fattigdom men också att många behandlar flickor och kvinnor från urfolk som mindre värda.

Startskottet går

När Theland börjar springa mot Kitigan Zibi har han hunnit fylla elva år.
   – Jag satte en fot framför den andra, som tant Bridget sagt åt mig.

Flera andra springer delar av vägen med Theland. De berättar för alla de möter om de försvunna och mördade flickorna, särskilt om Maisy och Shannon. Alla lovar att sprida informationen vidare och en del springer med Theland en bit på vägen. För att alla, både 11-åriga Theland och vuxna, skulle orka hela vägen användes ett system där man sprang så långt man orkade, allt från en till 10 kilometer.

Tredje dagen fick Theland väldigt ont i magen.
– Det kändes hemskt, jag ville springa. Men de andra sa åt mig att vila en dag, vi gör det åt dig! Nästa dag kunde jag springa igen!

Tillslut, efter sex dagar, var Theland framme i Kitigan Zibi.
   – Jag var inte alls beredd på att det skulle vara massor av folk som hejade på oss sista kilometrarna fram till tant Bridgets hus och dom hade en stor fest. Det kändes som att jag hade vunnit en olympisk guldmedalj! Och mäktigt att så många ville skapa rättvisa för offren och deras familjer.

Steg för steg

Sedan första gången har Theland fortsatt att springa för försvunna och mördade flickor varje år. Han uppmärksammar också orättvisor, både historiskt och idag, och håller traditioner levande på många andra sätt, som att visa sina nära 100 000 följare på instagram allt från dans till hur man gör flätor.
   – Det är ett sätt att ge tillbaka, säger Theland.

​​Berättar med dans

Theland lärde sig hoopdansen av äldre dansmästare som visade hur man med stora ringar skapar former av allt från djur till natur och på så sätt berättar historier. Förr hade man ringar av vide men Theland har förnyat dansen med sina självlysande rockringar.
   – Nu kan jag tillräckligt för att lära ut dansen till yngre barn. Det är ett sätt för mig att ge tillbaka!
Watch Theland dance and do much more on Insta and tiktok @the_landk

Splittrade familjer

Theland har alltid följt med sin mamma Elaine till protestmöten och samtal. Här sitter de i Kanadas parlament för länge sedan! Mamma togs från sina föräldrar på 1960-talet och växte upp i en familj som inte visste något om hennes kultur.
  – Jag är en av de första i min släkt som fick växa upp med sin mamma och pappa i ett tryggt hem, säger Theland.

Andebjörnens röst

Cindy och First Nation Caring Society har gjort flera animerade filmer och böcker om andebjörnen Spirit Bear. I filmerna är Theland andebjörnens röst!
   – Cindy är en stor förebild för mig. Hon är en röst för så många och det väcker en eld hos mig och andra unga. Man känner att om hon kan, kan jag också!

TEXT: Carmilla Floyd
PHOTO: Carmilla Floyd. Rod MacIvor/ Ottawa Citizen/CanWest News Service. Chris Mikula/The Ottawa Citizen.