22.00 Övervakning
I kontrollrummet håller personalen koll på allt och alla.

04.00. Transport
Marcus, 15, har rättegång idag och har särskilda transportkläder, hand- och fotbojor. Snart sätts han i en liten gallerbur i bussen som tar honom till domstolshuset.

06.15. Vakna
Peter, 16, skyndar till badrummet.
   – Celldörren är alltid låst. Om vi behöver gå på toaletten måste vi ropa på personalen. Man känner sig som en hund. Ibland orkar jag inte be om hjälp, och kissar på min handduk.

07.30 Snabbdusch Badrummet har glasfönster och låga väggar mellan toaletterna. Alla får tre minuter var i duschen.
   – En gång i veckan får vi klädombyte och ny handduk. Det värsta är att inte ha sina egna underkläder, säger Tomas 16 år. Han brukar lägga långbyxorna i press under sin madrass för att få snygga pressveck.

08.00 Perfekt ordning

Eric, 17, bäddar.
   – Sängen måste vara perfekt, annars får vi göra om.

08.30. Lektion eller kyrka

När de går till skolan eller kyrkan håller ungdomarna händerna på ryggen, för att minska risken för kontakt eller slagsmål. Pojkar och flickor sitter på olika avdelningar på anstalten.

12.00 Lunch

Ett stort rum används som matsal och samlingsrum för andra aktiviteter. Stolar och bord är fastskruvade i golvet. Det händer att någon som till exempel just fått ett livstidsstraff, bryter ihop och vill kasta omkull möbler. Det går inte här.

15.30 Rörelse

– Vi får en timme utomhus om dagen. Det är skönt att vara i solen, säger James, 15.

18.00. Javier hälsar på

Efter middagen kommer Javier Stauring och fängelseprästen Mike för att stötta pojkarna och prata om livet och framtiden. Eric, 17, ska till sin rättegång imorgon och är rädd. Hans vänner försöker trösta honom. Många tränar ofta och mycket i sina celler.
   – Det gäller att bygga muskler innan vi flyttas till fängelset med vuxna. Där kan vad som helst hända, och jag måste jag kunna försvara mig, säger en pojke. Cellerna är 3,5 x 3 meter. Du får bara ha ett fåtal personliga ägodelar, som böcker och brev, och högst fem fotografier

Några får nästan aldrig besök.
– Min son är för liten för att hälsa på, säger Daniel, 17, som är dömd till livstids fängelse. När han blir äldre ska jag säga åt honom att inte följa i mina fotspår. Han ska gå sin egen väg och tänka efter innan han gör något dumt. Själv gjorde jag allt för att passa in och visa hur hård jag var, för mitt gäng. Drogerna, crystal meth, gjorde mig till en vidrig, patetisk människa. När jag minns hur jag var blir jag så besviken på mig själv. Nu har jag äntligen tagit av mig masken, men det är för sent.

20.00 Ring hem

Ingen kan ringa till pojkarna. De får ringa från en telefonautomat och låta mottagaren betala. Det blir dyrt för många familjer. Köerna till telefonen är ofta långa så taltiden är begränsad. Datorer och epost är förbjudet. Brev till och från vänner och familj öppnas och kontrolleras av personalen.

20.30. Inlåsning

Michael är en av få som har fått en ny chans. Istället för livstids fängelse blir han snart frisläppt och ska få gå i internatskola, långt från gängen och drogerna.
   – Det ger de andra killarna hopp, säger han.

Joseph, 17 har fått blommor av sina föräldrar och använder sista halvtimmen med lampan tänd till att skapa ett konstverk i sin cell.

21.00 Lamporna släcks

Nu är dörrarna låsta tills nästa morgon. Eric är rädd. Han ber inför morgondagens rättegång, för att slippa ett livstidsstraff. Sedan ligger han vaken länge i mörkret.