Itzel var tolv år när hennes storasyster Zuri dödades av sin pojkvän. Hennes familj valde att förlåta honom istället för att kräva hämnd. Idag kämpar de vid Javiers sida mot krav på hämnd och långa straff.
Pojkvännen Eddie var mycket svartsjuk.
– Han hade sökt hjälp med att kontrollera sin ilska, men den där dagen hade de bråkat. De älskade varandra, men Eddie var upprörd och sa att han tänkte ta livet av sig, minns Itzel.
Sent samma kväll var familjen samlad i sitt gemensamma sovrum. Itzel, föräldrarna och syskonen samt Zuris treåriga son och nyfödda dotter. Ingen kunde sova. Itzel bad en bön med sin mamma om att Eddie skulle lugna sig. Men vid midnatt hördes plötsligt ett högt brak. Alla lampor slocknade och möbler och murbruk rasade huller om buller. Eddie hade kört sin bil rakt in i huset.
Rop på hämnd
Zuri och hennes 14 dagar gamla dotter dog i kraschen. Eddie greps av polisen för två mord och sex mordförsök. Vänner och släkt försökte trösta Itzels familj. Många sa: ”Han måste dö för det han gjort!” Men Itzel ville inte att Eddie skulle dö. Hans lillasyster Ruby var hennes bästa vän och de var båda säkra på att Eddie inte menade att skada någon annan än sig själv.
– Han fick kaos i hjärnan och ville dö, sa Itzel.
Hennes föräldrar kände likadant. När Eddies familj kom för att be om förlåtelse, grät de tillsammans.
– Ni lider av den här tragedin precis som vi, sa pappan Tomàs. Hat och hämnd ger oss inte våra kära tillbaka. Det förgiftar bara våra själar.

Vittnar för Eddie
Åklagaren i rättegången tyckte att Zuris familj borde kämpa för ett så hårt straff som möjligt för Eddie, kanske till och med dödsstraff. Men Itzels föräldrar ville istället att Eddie skulle få hjälp i fängelset. Hennes mamma sa:
– Jag känner smärta varje dag, men det hjälper inte mig att en annan mamma ska lida i väntan på sin sons avrättning.
Varken hennes ord eller Eddies djupa ånger hjälpte. Javier följde med på rättegångens sista dag och blev arg när han hörde åklagaren säga hemska saker om Eddie, och kritiserade att brottsoffrets anhöriga inte ville hämnas. Båda familjerna började gråta när de förstod att ingen brydde sig om hur de kände. Innan rättegången var över reste de sig och lämnade rättssalen. De visste redan att Eddie skulle dömas till att dö i fängelse.
– Innan min syster dog visste jag inte vad jag skulle göra i livet, säger Itzel. Men nu brinner jag för rättvisa. Jag vill bli advokat och göra skillnad, säger Itzel.
Text: Carmilla Floyd
Långgatan 13, 647 30, Mariefred
Telefon: 0159-129 00 • epost: info@worldschildrensprize.org
Plusgiro: 90 01 86-8 • Bankgiro: 900-1868
© 2020 World’s Children’s Prize Foundation. All rights reserved. WORLD'S CHILDREN'S PRIZE®, the Foundation's logo, WORLD'S CHILDREN'S PRIZE FOR THE RIGHTS OF THE CHILD®, WORLD'S CHILDREN'S PARLIAMENT®, WORLD'S CHILDREN'S OMBUDSMAN®, WORLD'S CHILDREN'S PRESS CONFERENCE® och YOU ME EQUAL RIGHTS are service marks of the Foundation.

