Nours första minne av skottljud är från mitt i natten när hon var fyra år. Familjen flydde ner i källaren. När de vågade sig upp igen var farmors rum fyllt av rök och det var skotthål och granatskärvor överallt.

– Tidigare i år när vi hade ett prov [i skolan] sköts plötsligt tårgas in i klassrummet. Mina ögon rann och jag hade svårt att andas. Jag och mina vänner sprang mot våra hem, men israeliska soldater stoppade oss och tvingade oss att vända tillbaka. Jag kände mig så ledsen och rädd, jag var svag och helt maktlös. Vi talade om att vi bara var oskyldiga barn. När jag äntligen kom hem började jag gråta. För att trösta mig läste min farmor för mig ur koranen och gav mig olivolja att dricka.