Så här sa Omar när han var med i juryn:

– Jag har levt i en mardröm sedan jag var elva år. När vi tittade på TV en kväll hörde vi en helikopter cirkla runt. Snart sköt de en raket mot vårt grannhus, högkvarteret för den palestinska polisen och gränspatrullerna. De avfyrade många raketer och det var som att vara mitt i en jordbävning. Natten efter kom ett F-16 plan och avfyrade raket på raket. Hela vårt hus skakade och alla fönster krossades. Jag grät och föll över glasbitarna. Den fjärde raketen var starkast. Jag flög över vår granne som vi flytt till.

   I barnets rättigheter ingår också att få känna sig säker och trygg, det kan aldrig vi palestinska barn göra. Vi vill bara ha fred och leva utan stridsvagnar och soldater. Jag vill kunna känna mig som andra barn i världen.